I huvudet på Fru Unfors

Ja vad säger man. Året har både gått superfort, för vafan har du redan bott med oss ett år?!. Men samtidigt känns det ju som att han varit med oss hur länge som helst!

Nu springer du runt här hemma och skriker, och vill gärna bli jagad och jagar oss runt i lägenheten. Du ramlar självklart emellanåt, men du har ändå blivit hyffsad stabil på fötterna. Du är en riktig utforskare och nyfiken på världen och vill upptäcka allt. Gärna stoppa det i munnen också, och älskar att tugga på allt som kommer från skogen, såsom träleksaker, pinnar, kartonger och papper. 

Du vill också gärna bli upplyft, spelar ingen roll om du precis träffat personen ifråga, så länge du får komma upp i famnen och utforska ansiktet, stoppa fingrar i munnen, öronen, plocka av glasögonen, dra I skägget. Ja, allt man kan göra med ett ansikte. Men ibland vill du bara bli upplyft, för att sen bli nedsläpp igen...

Sen har du fått ett himla humör, och det kan snabbt gå från skratt till gråt och får du inte som du vill så blir du lätt hysterisk. Men oftast är du en glad skit som har lätt till skratt!.

Du har också börjat gilla höga ljud och gärna ljud som du själv åstadkommer, så att slå leksaker i diverse möbler är en rolig underhållning, enligt dig.. och sen så har du upptäckt bilar. Oj, vad du tycker om bilar nu! Vi tänkte då att en tågbana var nått att ha, men än så länge så hinner vi inte ens bygga ihop den, innan du tar isär. Och det självgående tåget du fick av moster, det tippar du omkull för att känna på hjulen som snurrar.. så det fungerar ju inte riktigt som det är tänkt.

Sen är det otroligt skönt att du är en social bebis, du vill gärna gå fram och känna och klämma på andra barn, och verkar inte alls vara blyg. Förutom då mot vissa män, som är lite läskiga i början! 

Sen har du nu tillslut blivit svår att fotografera. Se bara din ettårsbild. Vad hände här liksom?

 Så jag jobbar hemifrån, vill ju inte råka ta med mig bebissjukdom till jobbet och smitta vidare då kollegan som sitter närmast mig också har en liten hemma.

Tänk att du redan är över 11 månader nu och närmar dig ettårsdagen! Du har hunnit bli en liten vilde redan, och älskar att busa och leka, och gärna då med saker du inte får leka med såsom diskmaskinen, toalettpapper eller tottes låda. Du blir ledsen när man säger NEJ, och du är väldigt bestämd om fokuserad om du väl bestämt dig för någonting.

 

Du älskar att få hjälp att gå runt, och försöker dig på lite steg själv nu och då. Men du är i alla fall försiktig och sätter dig ner på rumpan när du känner att du inte har kontroll. Du har blivit tokjobbig att byta blöja på och rullar gärna runt på skötbordet. Just nu ligger du endast still där om mamma löjlar sig och sjunger "Herr Olsson hade en bonnagård". Du älskar att leka i bollhavet och klättra över pappa när ni leker och du älskar också att försöka plocka ner allt om står inom räckhåll.  

 

Du har nu fått börja sova själv i spjälsängen vid fotändan och ibland vaknar du väldigt ledsen och tycker att du är väldigt ensam, men du har även lyckats sova nästan hela nätterna där också. Så du börjar bli en stor pojke. Du äter till största delen mat på dagarna, men är väl inte så värst förtjust i barnmatsburkar utan äter mycket hellre det vi vuxna äter.

 

Du har nu också fått vara ute och prova leka i sandlådan, men ännu inte fattat "whats the fuzz is about". Så än så länge iakktar du hellre när andra barn leker där, och promenerar gärna omkring och tittar runt istället. Och du älskar att springa, både i luften när man håller upp dig, eller när vi springer medan vi håller i dig. Så den dagen du väl lär dig att springa själv så kommer du nog aldrig att sluta.

Du har lärt dig några ord och kan nu säga titta och Bajs. Så det är väl en bra början!

 

Du är en glad liten skit med mycket vilja och mycket humör. Tänk vad vi älskar dig vår lille Matteo!

Yes, vi leker och leker och leker. Och ja, leksakerna kan vara roliga, ett par minuter i alla fall. Sen måste vi hitta någonting annat att leka med.

 

Och så är du redan en pigg liten 10 månaders bäbis. Du kryper runt riktigt snabbt och passar man sig inte så river du ut Tottes vattenskål eller suger på våra skor i hallen. Du börjar bli trött på dina leksaker och leker då helst med vardagliga saker som pottan, en bunke, robotdammsugaren eller en kattleksak hos Becca. Men bollhavet är i alla fall fortfarande populärt. Där tränar du dig på att ställa dig upp och ramla ner, och kastar dig in i bollarna för att sedan sprida ut dom i hela lägenheten.

 

Du vet vad du vill och säger gärna till ordentligt när du inte får röra pappas snusdosa, någon växt eller mobil. Du har även börjat få små små tänder. Så nu hugger du oss i fingrarna när du får möjlighet, tur att du i alla fall tycker att det är riktigt roligt att borsta tänderna. För det kittlar gott i munnen.

 

Du står gärna mot möblerna nu, och vi har fått rensa lägenheten från saker som du nu kommer åt, såsom hyllor och prydnader. Så lägenheten börjar bli riktigt tråkig och kal. Men vad gör man inte för att skydda dig.

 

Du är en tjötig liten bäbis som gärna sitter och babblar för dig själv, både i vaket och sovande tillstånd. Och när vi går ut och leker så är du nyfiken på alla människor och tittar hellre på barnen än att leka själv.

 

Tyvärr är du inne i en period där du inte sover så bra på nätterna. Men vi får hoppas att det bara är tillfälligt, för snart blir vi tokiga här hemma. Vilken tur att vi älskar dig så mycket att vi kan ha överseende med det ett tag i alla fall  ;)

 

Idag skulle vi ta en promenad ute i Särö, men eftersom Matteo somnade påvägen dit och vi inte ville väcka honom så blev det en bilpromenad dit och vidare till Kungsbacka istället. Sen så har vi bara lekt och fotograferat lite under leken

Då har lillen redan blivit 9 månader, och denna månaden hände det stora, han började krypa. Från att han försökte och tog sitt första kryp framåt så tog det bara en vecka innan han blev riktigt bra på det. Så nu är det verkligen inte en lung stund hemma. Försöker man gå iväg för att göra någonting så kryper han efter och vill se vad man gör. För tänk om det händer någonting mer spännande där borta?!

 

Sen att han fortfarande vill stå väldigt mycket och promenera omkring. Så det är bara att hålla i hans händer och promenera i slowmotion, vill man snabba på honom så tar man tag under armarna runt armhålorna och då kan han springa gärnet runt här hemma. Sen att han springer omkring i sin lilla bil och krockar i allt och alla. Han kör gärna över mina stackars stortår som redan har nageltrång..Sen en rolig grej, om man lyfter honom så att han har fötterna precis ovanför golvet så springer han som en tok. Mycket spring i benen på den där

 

Han älskar fortfrande när man sjunger för honom, roligaste är ju imse vimse spindel, med rörelser. Problemet är ju att han kryper fram till en och vill vara med. Så då ser han ju inte fingrarna röra sig längre.. Utan när han väl kommer fram till en, ja då vill han ju klättra upp på en. Han har även hittat en fascination för ansikten, han vill så gärna klämma och känna på allt. Vilket inte alls är så mysigt som det låter, det är fingrar i näsan, ögonhålan och munnen, han gräver och klämmer allt vad han kan.

 

Han är också en väldigt tjötig bebis och försöker göra allt för att göra sig hörd. Än så länge inget vi förstår, men ett OJ här och där och en massa olika läten som han provar på.

 

Det bästa han vet är ju fortfarande Totte och robotdammsugaren (han har nu hittat robotdamsugaren hos både Maria och Christian samt Charlie och Klas och då är det svårt att få stop på honom...)

Idag har vi lekt i kökslådan igen, och tagit en promenad i regnet  Det slutade regna och solen tittade fram lagom till att vi var hemma igen och gjorde lunch. Hände samma sak igår, så himla typiskt. Men vi klagar inte, stackarna i norrland tar sig ju knappt hemifrån nu pga all snö som vräker ner. Jag är inte avundsjuk.

Dock var han sjukt jobbig inatt. Vaknat hela tiden och skrikigt och gråtit. Gissar att det är magen, tänderna eller så är han I ett utvecklingssprång. Vi får hoppas att det var en engångsgrej, för det var inte många timmar vi fick sova inatt.

Då har lille skrutt blivit hela 8 månader, så han växer och blir bara tyngre och tyngre. Plus att det snart är skiftbyte, så om två veckor så börjar jag att jobba och Daniel tar över hemmaskiftet. Så vad har hänt sedan senaste månaden då. Jo, lillen har äntligen lärt sig att sitta stabilt och kan leka några minuter ensam i sitt rum när jag behöver gå iväg och hämta eller göra saker. Han älskar leksaker som låter, som en gitarr som spelar melodier, julboken som har sina trudelutter & nallen som sjunger. Och att kasta iväg saker som landar hårt på backen med en smäll. Vi brukar också stapla torn som han kan riva, och bygga torn med ringar som han kan plocka av. Gömma saker i lådor är också en lek som brukar gå hem. Han står gärna och lutar sig mot saker som inte håller så bra, såsom babygymmets byglar eller leksaker av plast som inte är gjorda att luta sig emot. Lära-gå vagnen är inte populär ännu, då han ständigt släpper handtagen och fattar inte alls vad man ska göra med den. Men vi jobbar på det och när han väl håller i sig så kan han ju ta några steg själv.

 

Racerbilen (gåstolen) kan han nu också ta sig fram med. Som tur är så har ju granen åkt ner nu, för den var riktigt intressant den sista tiden. Nu försöker han sig istället på att gå mot vitrinskåpet, men än så länge kan han ju inte öppna några dörrar så det är okej. Men han går i alla fall mycket bättre nu med stöd och när han sitter ner så vet han hur han ska sträcka sig efter saker och stötta upp så att han inte faller. Men då och då så händer det allt en liten olycka.

 

Han har också börjat prata mycket mer och inte bara jollrandet man hörde i början, utan nu försöker han härma och säga mer, dock är det ju fortfarande helt omöjligt att förstå honom. Men han försöker i alla fall. Han sitter också med längre när vi äter, exempelvis så var vi ju på restaurang och kunde sitta i nästan 1,5h. Så det kändes ju mycket bra. Men han är ju fortfarande väldigt intensiv och går på 110% konstant. Så man får ju inga lugna mysiga stunder med honom, förutom när han sover och är nyvaken.

 

Eftersom det var så fint väder idag så ville jag verkligen hinna ut, skulle bara bada och mata Matteo.. och så somnar han. Vaknar inte förens strax efter två så jag får skynda mig ut och gunga. Passade på att kolla på ankorna också uppe I dammen. Nu har han äntligen börjat tycka det är intressant att titta på. Han var helt I chock när han såg alla fåglar