I huvudet på Fru Unfors

Efter träningen följde vi med Julia ut i slottskogen och tittade på när hennes capoeira grupp hade en liten uppvisning. Sedan provade vi bygga lite med Julias pojkvän som tredjeperson, och det gick super! ännu bättre gick det när vi tossade, jävlar vilken höjd! Sedan var jag marsvinsvakt till is, Julias marsvin. Charmig var han också när han kröp upp i min famn och ville slumra till lite ;p

Jag diskuterade med en kund som har utländsk härkomst om hur hon trivs och har anpassat sig i sverige. Hon säger själv att hon tycker om sverige och vill stanna kvar här, men trots de trettio åren hon bott här fortfarande inte har anpassat sig efter den svenska mentaliteten och livsstilen. Hon är en intelligent och folkkär kvinna som alltid ser det bästa hos människorna omkring henne. Men sverige är ett svårt land att bo i och träffa människor när man är en känslig, tempramentsfull och passionerad kvinna. Sverige är ett land där man inte bjuder hem grannarna på en kopp the, istället vet man knappt vem som bor i dörren intill. Istället för att prata om meningsfulla saker när man träffar på någon så väljer man att prata om väder och vind. Vi är kyliga mot våra arbetskamrater och håller dem gärna på ett sådant avstånd att de inte ens sett insidan av våra hus, trots att vi jobbat tillsammans i över tjugo år. Nej, Sverige är inte ett land där man kan förvänta sig att bli hembjuden på middag eller ens på en kopp the, om man nu inte känt varandra och har barn i samma ålder, för då går det bra. Då kan man till och med tänka sig att semestra tillsammans. Så om man nu kommer från ett land där hjärtlighet och öppenhet är en stor del av livsstilen så krockar detta med den svenska mentaliteten. Det blir lite som en envägskommunikation där vi svenskar gör allt för att visa vart gränsen går, för vi kan ju inte släppa in folk i våra liv hur som helst.

Den här kvinnan är en sådan underbar människa med en stor passion till livet och medmänniskorna. Hon är en sådan som sätter sig bredvid dig på spårvagnen för att prata litegrann, hon är den där kvinnan som säger ifrån när orättvisan visar sig, vare sig det gäller hon själv eller du som står bredvid och hon är den där varma kvinnan som öppnar armarna för alla, kända som okända. Hon är den där kvinnan som jag själv ser upp till och strävar efter att vara.

Jag vill också vara med och värma upp sveriges befolkning, jag vill hjälpa till att göra våra svenska medborgare öppnare och mer kärleksfulla. Det går inte att göra sveriges klimat varmare, men den svenska mentaliteten och livsstilen kan vi alltid försöka förändra

så idag direkt efter jobbet så ska jag springa till MediaMarkt och köpa en digitalkamera, en liten billig en som man kan ha liggandes i handväskan. Sedan blir det att rusa till träningen..

Jag skulle även behöva köpa ett par lättare sommarskor, samt ett par skor med klack som är med på Skokupolens reklam, de svarta med vita prickar.. Ska även förbi och pröva ut glasögon i veckan och göra synundersökning.. Skulle även behöva göra ett besök hos tandläkaren. Det blir snålt med maten under denna månad som kommer..

Förresten så har bäbis kommit in i en period där han frågar om allting, och han ska verkligen veta allt in i minsta detalj. B. la så är han väldigt intresserad av vad vi jobbar med, han ville till och med åka förbi och se hur jobbet här på Assist ser ut, men det fick han inte.

Bäbis: varför har du två jobb?
Jag: För att jag vill, tycker det är roligt och behöver tjäna pengar
Bäbis: Var jobbar Becca?
Jag: Hon jobbar bara ibland, och sminkar folk
Bäbis: Varför bara ibland
Jag: För att hon söker jobb

Bäbis: Varför då?
Jag: För att det är många andra som också söker jobb, så det finns inte jobb så att det räcker till alla
Bäbis: Varför?

När vi var på salongen och jag fixade mammas ögonbryn, så undrade han ju också varför jag gjorde det. Vilket jag fick berätta flera gånger att jag gjorde mamma snygg. Becca tog sen över mamma och hade en smink genomgång och hon fortsatte att göra mamma snygg. Sedan så började självklart Becca att kommentera Bäbis ögonbryn, att dom var lite för ljusa, att dom inte syns. Bäbis blev jätte lessen och ville att jag skulle fixa till dom.. stackars bäbis, Becca är helt klart den elaka systern.

Mamma, Pelle och Bäbis kom i Tisdags. Så då började de med att gå på stan med Becca och sedan åt vi på restaurang när jag slutade, vi avslutade även dagen med en promenad i Haga/Linne. Under onsdagen var de på Backaplan och strosade runt, medan jag frös på jobbet, och sedan när klockan slagit tre begav jag mig in mot stan där jag väntade på de andra. Vi tog en tripp till slottskogen, kollade och klappade på djur (jag blev förövrigt kär i en gris) och sedan gick vi över till Botaniska Trädgården och gick vilse i skogen. Det var bara synd för vädret för det kom lite skurar, men inget man inte överlever i alla fall. Botaniska var verkligen super fint, och stigarna bakom kantas av så mycket fina träd och fåglar att det ser nästan förtrollat ut. Vi avslutade dagen med att bege oss till vår lägenhet där nirre och parre bjöd på en god kycklinggryta med ris.

Jag frågade förresten Bäbis om han hade saknat mig.
Bäbis: Jag har saknat dig jätte mycket
Jag: Oj, har du saknat mig jätte mycket! :)
Bäbis: Joo, jätte, jätte mycket
Jag: Men har du saknat Becca något då
Bäbis: Lite. Lite, lite, lite. 
Och så tog han en andningspaus och fortsatte
Pytte, pytte, pytte lite

Tänk att vara snigel, vad långsamt allt skulle gå. Tänk bara att gå och handla mat, innan man ens tagit sig fram till affären så har de stängt för kvällen. Då är det bara att vända hemmåt igen, om man inte tagit med sig huset förståss, då kan man ju alltid parkera när man blivit trött. Problemet skulle bara vara att hitta någonstanns där folk ser en och inte trampar sönder en.. för det vore inte alls roligt.. bli klet under någons sko..

Foto: Jeanette Eliasson
Modell: Rebecca Eliasson
Makeup: http://beautifulmakeup.se
Klänning: http://gotyaa.blogg.se

Mike, 37 går igenom en jobbig tid. Trots att han jobbat i 18 år får han ingen befordran, han är nyskild och kontakten med barnen funkar inte alls. Han tänker tillbaka på High School, där han var populär, var med i basketlaget och livet var underbart. Självklart får han chansen att vara 17 igen, dock ingen tillbaka spolning i tiden, utan detta blir i nutid

Trots att jag brukar tycka om sådana här filmer så klarade jag inte av att se hela. Jag blev så himla rastlös. Det händer inte så mycket under filmens gång och det börjar klia otroligt i mina fingrar, varför är det så segt? Hade hoppats att skådespelarinsatserna skulle rädda filmen, för det är otroligt bra skådespelare de har fått med. Men tyvärr, det räcker inte. Är en alldeles för tunn historia som man sett massor av gånger tidigare.. Sorry.. denna var bara inte bra