Ett år
Tänk att du tillslut/redan är ett år. Tiden har gått så snabbt, men samtidigt så långsamt. Det känns ju som en evighet sen jag låg där på förlossningen och slet som ett djur för att få träffa dig!
Nu springer du runt här hemma och skriker, och vill gärna bli jagad och jagar oss runt i lägenheten. Du ramlar självklart emellanåt, men du har ändå blivit hyffsad stabil på fötterna. Du är en riktig utforskare och nyfiken på världen och vill upptäcka allt. Gärna stoppa det i munnen också, och älskar att tugga på allt som kommer från skogen, såsom träleksaker, pinnar, kartonger och papper.
Du vill också gärna bli upplyft, spelar ingen roll om du precis träffat personen ifråga, så länge du får komma upp i famnen och utforska ansiktet, stoppa fingrar i munnen, öronen, plocka av glasögonen, dra I skägget. Ja, allt man kan göra med ett ansikte. Men ibland vill du bara bli upplyft, för att sen bli nedsläpp igen...
Sen har du fått ett himla humör, och det kan snabbt gå från skratt till gråt och får du inte som du vill så blir du lätt hysterisk. Men oftast är du en glad skit som har lätt till skratt!.
Du har också börjat gilla höga ljud och gärna ljud som du själv åstadkommer, så att slå leksaker i diverse möbler är en rolig underhållning, enligt dig.. och sen så har du upptäckt bilar. Oj, vad du tycker om bilar nu! Vi tänkte då att en tågbana var nått att ha, men än så länge så hinner vi inte ens bygga ihop den, innan du tar isär. Och det självgående tåget du fick av moster, det tippar du omkull för att känna på hjulen som snurrar.. så det fungerar ju inte riktigt som det är tänkt.
Sen är det otroligt skönt att du är en social bebis, du vill gärna gå fram och känna och klämma på andra barn, och verkar inte alls vara blyg. Förutom då mot vissa män, som är lite läskiga i början!
Sen har du nu tillslut blivit svår att fotografera. Se bara din ettårsbild. Vad hände här liksom?
Kommentarer
Trackback