I huvudet på Fru Unfors

Nu har jag också börjat få känningar i rumpan igen, så jag håller tummarna för att det inte ska bli värre!.. vill ju gärna inte halta omkring med matteo.

Tidigare i veckan var jag också förbi min gamla kollega Alexandra som också har bebis, så vi hade bebismys med två inte helt nöjda bebisar. Men trevligt hade vi det i alla fall

Hungrig bebis som ser mammas bröst..

Igår blev lillen 1 månad. Snart kommer Mamma, Pelle William o hälsar på också, över midsommar. Det blir ju mysigt, men det innebär också att vi behöver städa lägenheten, man kan som säga att det varit bortprioriterat den sista tiden

 

 

Idag åkte jag, Becca o Matteo ut till havet. Till Amundön. Vi var inte ensamma kan jag lova, så vi hade lite problem att hitta parkering. Sen att hitta skugga var nästa problem, för varken vi eller Matteo ville vara i solen, men tillslut hittade vi ett litet ställe där vi kunde slå oss ner och mysa en stund.

 

Sen åkte Becca till sina kompisar och Daniel är o tittar på match. Så jag o Matteo liggammar i soffan och slötittar på Netflix. Liggamma är lättaste sättet att få honom nöjd, han är lite smågrinig nu i värmen nämligen.

 

Fint väder ute och vi kämpar på här hemma

I torsdags så började jag helt plötsligt att blöda massor, så jag ringde Daniel och så försökte jag ringa till MVC. Där fick jag besked att dom skulle ringa upp mig senare på dagen, så istället ringde jag 1177, och fick efter tjugo minuter prata med en sjuksköterska. Hon kopplade mig vidare till en ambulans eftersom jag fortsatte att blöda under hela samtalet. Men medan jag pratade med ambulansen så såg det ut att avta lite och Daniel kom hem så de hänvisade mig vidare till Östras förlossningsklinik. Så då ringde jag dit istället och de tyckte vi skulle komma in direkt. Jag var då så svag att jag knappt kunde stå upp själv, så när vi väl kom till Östra och jag ställde mig utanför och ringde på så höll jag på att svimma. Jag hade då två bindor på mig, men det hade blött igenom både dom och byxorna och handdukarna jag satt på i bilen. Jag var tydligen helt likblek då också så dom

hjälpte mig direkt in till ett undersökningsrum och kunde konstatera att det fanns rester av moderkakan kvar och ifall inte kroppen skulle klara av att få ut det själv så skulle jag behöva skrapas. Vilket också visade sig vid nästa undersökning, då jag bara fortsatt att blöda men inga rester kommit ut. Så det blev akut upp till operation. Där dom ropar ut "vart är narkosläkaren, hon behöver sövas omedelbart" Kommer han inte snart så får vi söva henne själva.. Men han dök upp rätt så omgående i alla fall.

 

Sen när jag vaknade upp var det tydligen fredag. Det visade sig nämligen att efter de skrapat och skulle väcka mig igen så hade halsen svullnat upp så pass mycket att jag inte kunde andas själv. De hade till och med mätt ut på halsen för att göra ett andningshål för att jag skulle få luft, men att de tillslut hade fått ner någon jätte tunn slang i halsen och lyckats ge mig luft i alla fall. Så då fick jag ligga nedsövd med någon typ av respirator som hjälpte mig att andas, till dagen efter.

 

Sedan dess har vi legat kvar på Östra på övervakning och tagit en massa blodprover och dylikt. Jag var helt svullen när jag vaknade, händer och fötter såg ut som bollar...och sen så fick jag ju såklart lite feber i fredags så de misstänkte att jag hade fått en infektion i livmodern, därav fick vi vara kvar lite extra länge och nu går jag på antibiotika och ska ta blodförtunnande sprutor i sex dagar. Man behöver tydligen göra det för att minska risken för blodpropp när man tappat så mycket blod. Läkaren räknade ihop till nästan 2 liter blod som jag tappade bara under tiden jag var där.. så, ja det var ju inte så bra.

 

Vi hade i alla fall tur att Daniel och Matteo fick vara med på sjukhuset så jag hade i alla fall sällskap, och idag fick vi äntligen komma hem.

Man hinner inte göra så mycket nu när man har en bäbis i familjen. Skrutten bajsar, äter och sover. Och när han sover så försöker jag också att sova. Vi försöker även komma ut och promenera en gång per dag, dock har jag haft jätteont i en muskel, insida lår. Så jag har haltat fram, så har inte kunnat gå så långa sträckor, men det börjar äntligen släppa lite.

 

Kroppen har också så smått börjat återhämta sig, har laddat ner en app med mamma-övningar som jag precis har börjat med. Kroppen behöver ju tid på sig, så jag ska inte stressa den. Jag vet ju mammor som fått problem med bråck och annat på grund av att dom tränat för hårt för tidigt.

 

Men vi har det mysigt här hemma i alla fall i våran lilla bubbla och på onsdag så börjar Daniel att jobba igen. Så får väl se vad jag hittar på då.

 

Matteo tycker om att sova. Tur att han gått upp i vikt, så nu behöver jag inte längre försöka väcka honom var 3dje timma utan kan låta honom vakna av sig själv.

Så då åkte vi in och fick komma in på ett förlossningsrum. De ville att vi skulle börja med övningar och lustgas mot värken men jag insåg ganska snabbt att det inte hjälpte så jag bad om en epidural. Så dom kollade att jag var öppen, och ringde läkaren. Han var också rätt så snabbt på plats, vilket hörde till ovanligheten, så jag hade tur. Och den kickade ju igång rätt så omgående så det var skönt. Det tråkiga var ju att allting stannade av, vilket är vanligt när man tar ryggmärgsbedövningen. Så vi fick avvakta och vila för att se om det kunde komma igång av sig själv igen.. Men det tog ju alldeles för lång tid så de fick sätta i dropp så att jag skulle komma igång igen.

Tid tog det, men tillslut började det komma igång och efter ett antal olika ställningar så var det dags att krysta och andas igenom värkarna. Att bara andas var det svåraste och värsta av allt. Men tillslut så valde han att titta fram och allt gick bra! Han fick komma upp på min mage och vi konstaterade att det var en liten Matteo. Vi fick sedan ligga kvar där i två timmar innan jag o Matteo fick gå o sova inne på Bb och Daniel åkte hem.

Onsdag och halva torsdag så låg vi där själva på BB och bara försökte sova, återhämta oss och förstå sig på det här med amning. Det är ju inte det lättaste! Fick prova vara kossa och köra lite elektrisk pump men fick komplettera upp med lite ersättning. Efter att läkaren kollat allting och jag pratat med en barnmorska så fick Daniel tillslut hämta hem mig. Så nu har vi bara återhämtat oss sedan dess och försökt amma och pumpa. Det här med amning verkar ju vara en hel jäkla vetenskap! Men Mia ska hjälpa mig så det är ju riktigt skönt.

Men det är gött att graviditeten nu är över och nu kan vi ju börja vårat nya liv tillsammans!