Bebis är här
Måndagkväll började värkarna komma så smått, och fortsatte under natten. På tisdagsmorgonen skulle jag till östra på ctg undersökning igen och allt såg bra ut men det hade börjat göra mer ont, så jag fick med mig värktabletter hem och så skulle jag avvakta. Väl hemma så hann jag precis ta värktabletterna och la mig ner i soffan, så spydde jag upp det igen. Ringde koordinator som ville att jag skulle försöka vila lite men efter att jag stått i duschen med konstanta värkar så ringde jag tillbaka och sa att jag inte fixade mer hemma utan behövde komma in.
Så då åkte vi in och fick komma in på ett förlossningsrum. De ville att vi skulle börja med övningar och lustgas mot värken men jag insåg ganska snabbt att det inte hjälpte så jag bad om en epidural. Så dom kollade att jag var öppen, och ringde läkaren. Han var också rätt så snabbt på plats, vilket hörde till ovanligheten, så jag hade tur. Och den kickade ju igång rätt så omgående så det var skönt. Det tråkiga var ju att allting stannade av, vilket är vanligt när man tar ryggmärgsbedövningen. Så vi fick avvakta och vila för att se om det kunde komma igång av sig själv igen.. Men det tog ju alldeles för lång tid så de fick sätta i dropp så att jag skulle komma igång igen.
Tid tog det, men tillslut började det komma igång och efter ett antal olika ställningar så var det dags att krysta och andas igenom värkarna. Att bara andas var det svåraste och värsta av allt. Men tillslut så valde han att titta fram och allt gick bra! Han fick komma upp på min mage och vi konstaterade att det var en liten Matteo. Vi fick sedan ligga kvar där i två timmar innan jag o Matteo fick gå o sova inne på Bb och Daniel åkte hem.
Onsdag och halva torsdag så låg vi där själva på BB och bara försökte sova, återhämta oss och förstå sig på det här med amning. Det är ju inte det lättaste! Fick prova vara kossa och köra lite elektrisk pump men fick komplettera upp med lite ersättning. Efter att läkaren kollat allting och jag pratat med en barnmorska så fick Daniel tillslut hämta hem mig. Så nu har vi bara återhämtat oss sedan dess och försökt amma och pumpa. Det här med amning verkar ju vara en hel jäkla vetenskap! Men Mia ska hjälpa mig så det är ju riktigt skönt.
Men det är gött att graviditeten nu är över och nu kan vi ju börja vårat nya liv tillsammans!
Kommentarer
Trackback