I huvudet på Fru Unfors

Nu kan man väl säga att man närmar sig 40 då det bara är ca 2 veckor till 37 års dagen och vad säger man? Dom flesta säger att tiden går så himla fort och att tiden bara springer förbi. Jag håller nog inte riktigt med, jag tycker tiden gått i rätt lagom takt, inte så långsamt som när man gick i skolan och bara väntade på att terminen skulle ta slut. Men inte har den heller sprungit förbi mig i en sådan takt att jag inte känt att jag hängt med. Så nu närmar jag mig 40 i lagom takt, inte har jag heller någonting på min lista som jag vill hinna bocka av innan 40. Jag har bara förhoppningar att livet kommer rulla på, resor kommer göras och aktiviteter ska hittas på. För sysslolös hela vägen fram till 40 ska jag inte vara, inte för att någon som känner mig trodde det heller. Jag har ju någon sådan där abstinens i kroppen som alltid skriker efter aktiviteter. Men den skriker absolut inte efter sådana där adrenalinpumpande 40-års kris aktiviteter, utan mer bara bekväma sysselsättningar för att vardagen inte ska bli tråkig. Ibland räcker det ju bara att komma hemifrån en stund, byta miljö och gå ut i naturen en stund.