Livet med Totte
Becca kom ner med Totte i slutet på 2010, han föddes nämligen i ett stall i Norrland. Becca bodde då uppe hos mamma och valde Kiwii till sig själv, och Totte blev våran. Han var helvild som kattunge och gömde sig gärna under soffan för att bita och riva I folks hälar och hälsenor. Han välte omkull både det ena och det andra i lägenheten och hade en period då man var tvungen att vara i samma rum som kattlådan för att han skulle gå in i den. När vi flyttade ihop med Becca sen i fyran så kom även Kiwii, trots att dom var bröder så tog det ett tag för dom att hitta sin plats. Dom var busiga och hoppade över till grannen ett par gånger så att vi fick springa över taket för att hämta dom. Sen var det dags att flytta igen och trots att Kiwii flyttade ut så tog Totte det väldigt bra, han trivdessom ensamkatt och kung över lägenheten. Vi har även varit kattungevakt åt två olika kattungar och Totte har ju mest bara undrat vad tusan det har varit för varelser, kanske aliens? Men accepterat sitt barnvaktsjobb tillslut.
Vi försökte ta med Totte ut i koppel ett par gånger men utelivet var ju inte för honom. Trots att han i sina kattungedagar lyckades ta sig över till grannens balkong så att Daniel fick klättra efter. Nej, Totte var verkligen en innekatt som gärna satt i solstolen på balkongen och myste. Han ville hemskt gärna också ligga i knäet på kvällarna och sova på mina ben eller på bröstkorgen på nätterna. Han var också väldigt bra på att trösta när man kände sig nere och ville gärna ha pussar på huvudet och boffa.
Sen fick han ju även en brorsa, Matteo och började dra sig undan lite mer och försökte förhålla sig till denna lilla varelse som både lät högt och rörde sig och tog all uppmärksamhet. Det tog tid för dom både att förstå sig på varandra och acceptera varandra, men tillslut började dom ändå börja komma överens. Det känns som att Totte alltid funnits hos oss och det är nu ett oerhört stort tomrum här hemma. Man tänker på honom dagligen när man är påväg att stänga balkongdörren när man går och lägger sig för att han inte ska bli utslängd, kollar i kylen efter kattmat på morgonen då han ju ska få sin frukost och funderar vart han gömt sig när man ska gå ut genom dörren. Man förväntar sig ju även att han ska stå där inne i köket och jama när man kliver in. Totte förgyllde våra liv och det är en stor saknad. Vi kommer alltid att minnas denna fina lilla Totte
Kommentarer
Trackback