I huvudet på Fru Unfors

Månadens Favoritleksak: En liten leksaks motorcykel som du fått av Charlie o Klas
Månadens Favoritmat: Pannkakor
Månadens Favoritord: NEJ

Månadens Favoritprogram: Pippi, radiostyrda bilar på Youtube

Tiden går och det är redan 2 månader sedan  du fyllde 2. Du utvecklas i en rasande takt och talet har verkligen satt igång. Nu babblar du på med långa meningar, men orden hamnar i fel ordning. Exempelvis när Totte satt sig på pappas stol "Pappa äta stol sitta Totte". Man kan väl säga såhär, du pratar mer än du är tyst. Du säger i dig allt vi säger och provar nya ord och kombinationer. Ibland fattar vi ingenting, men för det mesta så har vi ändå ett hum om vad du tjatar om. Men nu har du också kommit in i en nej period. Ordet letar sig in i varenda mening och gör vardagen jobbig. Vi försöker att inte ställa frågor längre, utan gör om det till påståenden. För inte är det lätt när man frågar "Ska vi ta på tröjan" och man får ett nej att förhålla sig till. För vi vill ju ändå att du ska förstå att nej är ett nej, och då kan ju inte vi ignorera dina nej. Så nu försöker vi ändra våra meningar och istället säga "nu ska Matteo ta på sig tröjan".

Sen har du fortsatt en otroligt stark vilja och vet vad du vill ha och göra. Så pass att vi nu bestämt att du inte får följa och handla längre, endast småhandla. Inte får du följa på biblioteket längre heller, för senast fick du ett utbrott på golvet när vi skulle gå därifrån, så en väktare kom o tittade vad vi gjorde. Du var så arg att vi skulle gå så att du bara skrek och kastade dig på golvet, gick inte att plocka upp för du var som en hal ål. Så jag fick dra dig i armen över golvet för att vi skulle ta oss ut. Du tyckte ju att det var så himla roligt att krypa mellan bokhyllorna och springa runt, så du ville ju verkligen fortsätta med det en stund till.

Du älskar att bada nu, så från att ha varit rädd och osäker i vatten så är du som en liten fisk. Du simmar omkring med dina puffar och känner av din frihet. Dock är det ju fortfarande inte så lätt att förstå att man behöver stänga munnen ibland, så ett par kallsupar per gång är något man får räkna med. 

Sen är du smart också, du har hittat ett sätt att få oss att bära runt på dig fast du egentligen börjar bli för tung. Då kommer du nedanför, sträcker ut dina armar, tittar upp med stora ögon och säger "kramas". Och man kan ju aldrig säga nej till en kram. Det är väl egentligen kanske 1 av 5 gånger då det faktiskt är en riktig kram och inte bara att du vill komma upp. Men det är mysigt, så just nu är det mycket kramar med alla vi känner. Pussas gör vi fortfarande på Coronavis, i luften på avstånd. Men det kommer någongång.

Storleksmässigt så växer du fortfarande ganska snabbt och jag rensar bort 86 kläderna nu. Till och med vissa 92:or börjar bli för små på överkroppen, men som vanligt ligger benen lite efter. Sen har jag varit lite långsam med att byta storlek och låtit 86orna varit på förskolan, för dom blir ändå bara skitiga och håliga. Men nu är det dags att göra sig av med dom och gå in i de nya storlekarna.

Om man bortser från raseriutbrotten och allt nej, så är du dock fortfarande en riktigt glad skit, som älskar att springa och är riktigt social. Du söker kontakt med både andra barn och vuxna och vill gärna prata och få med alla i din lek. Du skrattar åt det mesta och gosar mycket och ÄLSKAR att gå ut och upptäcka världen. Alla myror som springer omkring, humlor som flyger och fåglar som väntar på att bli jagade. Ja, hela världen är ju en lekplats som väntar på att bli upptäckt