Feberkramp
Jag var hos Maria och Victoria idag eftersom att dagis hade stängt. Matteo var väl lite låg, men det var ju på grund av att han sovit väldigt dåligt. Men vi lekte, åt kiwii och hade det väldigt trevlig. Tills Matteo helt plötsligt började krampa i min famn. Hans ögon rullade och hela kroppen blev stel och krampade och blev helt vit i ansiktet och blå om läpparna. Maria ringde 112 medan jag försökte få kontakt med honom. Sen efter ca 2 minuter så försvann han helt, gick in i någon form av medvetslöshet men fick tillbaka färgen i ansiktet. Personen i telefonen bad oss att se om det gick att få någon typ av kontakt med Matteo och när inget hjälpte så skulle vi nypa honom jättehårt i armen, då vaknade han till och grät och sen försvann han igen. Dom bad oss ta tempen och eftersom han hade 39,6 så konstaterade dom rätt så fort att det var feberkramper. Men dom skickade en ambulans i alla fall. Så det var bara att sitta med honom i knät och övervaka att han andades medan vi väntade på ambulansen. Jag ringde Daniel och han körde direkt till oss. När han kom in genom dörren så vaknade Matteo till och blev kontaktbar igen. När han märkte att Maria höll på att lägga fram lunch på tallriken till Victoria, så blev han också hungrig. Så han fick i sig mat och blev normal igen. Så när ambulanspersonalen kom så var han helt tillbaka igen, om än lite trött. Allt de kollade såg bra ut, så vi fick rådet att ge honom febernedsättande. Ingen idé att åka till sjukhuset och riskera att dra på honom något mer helt enkelt.
Men det var riktigt obehagligt och så himla skönt att jag var med Maria när det hände. Det hade ju varit 1000 gånger värre om man hade varit ensam hemma med honom. Men våran lilla träff blev ju inte riktigt det vi tänkt, så det får vi försöka göra om någon dag igen!
Nu ligger han och sover bredvid mig i soffan så att jag kan ha lite koll på honom
Kommentarer
Trackback