Helgens trevligheter

Lördag så var vi hos Maria och Christian och fikade och hängde med Victoria och Vito. Denna gång så lyckades barnen interagera med varandra en liten stund, men mest lekte de själva. Eller ja, Matteo sprang omkring medan Victoria tittade storögt efter. Men det var en mysig stund och alltid skönt att komma hemifrån en sväng. Vi tog även en sväng med barnvagnarna,  Victoria satt snällt i vagnen medan Matteo blev rastlös och ville gå själv. Problemet är ju bara att han ofta vill gå åt helt andra hållet. Så det tar ju väldig tid att vända på honom hela tiden, för han lyssnar ju inte på en när man försöker förklara vart han ska gå. Tänk när han kommer börja göra som man säger, eller vänta nu, händer det någonsin i framtiden? :) 
Men hur som helst så hade vi en mysig stund med bebisarna i alla fall, och oj vad dom kommer få leka tillsammans när dom blir äldre!

Sen blev det hem till Mia och barnen och käka pizza. Matteo fortsatte springa runt och vi fortsatte springa efter. Man märker ju snabbt hur enkelt det är att vara hemma där vi barnsäkrat,  för nu är han så otroligt nyfiken och når det mesta! Men han tog inte sönder någonting så då får man väl vara nöjd tänker jag!

Söndag mötte vi Maria, Timea och Zoe I Mölnlycke i den lilla parken med djur. Vi hade picknick och Zoe fick gunga Matteo en stund. Det märktes ju även här att han fortfarande är liten och är ju fortfarande fascinerad av marken och det som går att smaka på, medan Zoe vill springa omkring och leka. Hon fattade dock tillslut grejen och började plocka sten åt Matteo, som han kunde suga och gnaga på...väldigt gulligt! Vi var också inne i kaninburen, men även det verkar han vara för liten för ännu. Men det kommer, det kommer. Det blev i alla fall en mysig liten utflykt med lite vuxenpoäng! och det är ju inte så ofta jag har hunnit träffa Timea nu i dessa coronatider.



Sen efter middagen så kom solen fram, så jag o Matteo hämtade upp Becca och Erik och åkte o badade i Sisjön. Eller rättare sagt alla badade förutom jag, jag badade bara fötterna medan jag höll koll på Matteo. Han var hur nöjd som helst då han fick ta med favoritlastbilen ner i sjön, mamma var också glad, för då fokuserade han på lastbilen istället för att gräva i botten och stoppa allt han hittat i munnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback