I huvudet på Fru Unfors

Några saker jag inte visste innan jag blev gravid och fick barn...

 

- Att fisar kunde lukta illa visste man ju sedan innan, men att mina kunde lukta så illa att jag själv inte kunde vara kvar i samma rum trodde jag inte var möjligt

- Att man går tillbaka till högstadiets klumpighet och bumpade in magen i allt i närheten

- Att man helt plötsligt får så mycket blickar och leenden från främlingar

- Att en bebis kan kännas så mycket som en liten fisk som simmar runt där inne

- Att en bebis kan hicka i magen, och man kan känna det ner mot både fiffi och rumpan om man sitter ner

 

 

- Nog förstår man att det gör ont, men att det kan göra så obeskrivligt ont att föda barn (som är det mest naturliga i världen..)

- Att hjärnan försöker glömma smärtan för redan nu har jag svårt att komma ihåg det..

 

- Att man kan bli så van att få fingrar o ögon på fiffi av så många olika människor när man ligger där på britsen. Det var bara lyfta på skynket och välkommen in..

- Att de frågar om man vill både känna med händerna på bebis huvud på vägen ut, frågar även om man vill se med spegel.."Nej tack, jag behöver inte känna på huvudet, jag behöver bara koncentrera mig på att trycka nu och jag vill absolut inte se vad som händer, det är läskigt nog att andra ser.
Och sen undrar de även om man vill kolla in moderkakan som ser så fin ut.  "Nej tack, jag behöver verkligen inte se den blodiga slemmiga klumpen.."

- När bebis och moderkaka kommit ut och de ska få livmodern att gå ihop, att de då trycker allt de kan på magen flertal gånger, man känner sig nästintill misshandlad de minuterna

- Och sen det mest imponerande då, att man faktiskt klarar av en förlossning och tycker att det gick ganska bra. det trodde jag ALDRIG

- Att det skulle vara så svårt att amma, vi är gjorda för det. Hur svårt kan det vara liksom. SUPERSVÅRT!
- Att fiffi skulle behöva så mycket knipövningar för att inte läcka i tid och otid
- Att man kan vara så trött. Visst har man varit trött ibland tidigare, men aldrig på denna nivån, trots att bebis sover helt okej. (all eloge till er som haft kolikbebisar som skrikit hela nätterna, att ni överlevt är ett under). Hur kan en så liten ta så mycket energi.?
- Att jag skulle vara så löjligt rädd över att han ska dö, känner efter pulsen var och varannan minut när han sover (fortfarande?!)
- Att man kan älska någon så mycket. Har aldrig förstått dom som sagt det tidigare, men nu föll poletten ner