Förlossningsrädsla
Jag har väl alltid haft någon typ av förlossningsrädsla och det är väl också en av anledningarna till att jag lagt det där med barn så långt fram i tiden. Redan när en kompis på gymnasiet så att hon ville ha barn innan 20, så kontrade jag snabbt med efter 30. Sen är det ju inte enda anledningen heller, utan det fanns mycket jag behövde känna att jag gjort före, både gällande resor, jobb och mentalt.
Men nu känns det faktiskt som att jag börjar närma mig mentalt för att vara mamma. Och förlossningsrädslan har jag tagit tag i, vi har tittat på föda utan rädsla och en föräldrakurs, så den paniken jag kände varje gång jag tänkte på förlossning är borta i alla fall.
Jag har också kommit fram till att de tre största rädslorna jag haft angående förlossning är:
1. Smärtan
2. Att spricka
3. Att tappa kontrollen
Smärtan hoppas jag kunna hantera med de olika verktygen man gått igenom i föda utan rädsla, sen vet jag också att man på sjukhuset kan använda lustgas och epidural som faktiskt skall vara oerhört effektiva.
Jag har även läst på angående att spricka och idag är det inte så vanligt att man spricker så mycket då dom nu använder den bättre tekniken att hålla emot. Sen att Östra Sjukhuset skall ha oerhört kompetent personal gör mig också mycket tryggare i det hela.
Sen det här med att tappa kontrollen, att man inte vet vad som kommer hända, det är jobbigt. Men som Mia sagt till mig flertal gånger, barnmorskorna jobbar med detta dagligen och kommer vägleda dig vad som än händer. De har varit med om alla typer av förlossningar, så man måste bara våga lita på dom. Sen har ju kvinnor fött barn i alla tider, så varför skulle just inte jag kunna klara det?
Så ja, nu är jag i alla fall mer förberedd än någonsin inför det som komma skall. Tyvärr har ju denna oro tagit upp större delen av min graviditet och jag har haft svårt att tänka på tiden efter förlossningen. Att man faktiskt ska ta hem en bäbis från BB som också ska bo och leva tillsammans med oss. Men jag börjar så smått att ta tag i dessa tankar också. Men jag gissar att det nog är först när man väl kommer hem med knytet som poletten på riktigt kommer trilla ner.
Kommentarer
Trackback