I huvudet på Fru Unfors

Nu har man varit mamma i snart 7 veckor och jag tycker fortfarande inte riktigt jag hunnit landa i mammarollen. Det känns fortfarande helt osannolikt att han ska bo med oss och att vi ska ta hand om honom i 18 år... Nu är det jag som är mamman som alltid ska finnas där, trösta och försörja denna lilla bebis. Det är en rätt så skrämmande tanke, lite överväldigande men också spännande. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra just nu och försöker hitta vad som hjälper mot gråt, ont i magen och hur man somnar. Mysigt och frustrerande i stunder. Men vi kämpar på!