Det här med ålder
Alltså när man gick i högstadiet så tyckte man tjugoåringarna såg sjukt gamla ut, när man sen började gymnasiet och pratade om folk runt trettio så tyckte man att dom såg gamla och vuxna ut och nu när man närmar sig det själv så tycker jag verkligen inte att vi ser så himla gamla och vuxna ut.
Kanske detta beror på att hela ens umgänge växer tillsammans med en så att man själv inte märker att man blir äldre och äldre, och ser äldre och äldre ut. Eller så är mitt umgänge bara ett umgänge där alla ser sjukt unga ut för sin ålder?? Mest troligt är väl att de som idag går högstadiet/gymnasiet tittar på oss och tänker precis som vi gjorde då, "Gud vad vuxen och gamla dom där trettioåringarna är" ?!
Well tur att jag bara fyller 29 i år i alla fall. Ett helt år kvar till 30! Vi pratade om det på jobbet igår, en kille sa det att mellan 20-30 så ska man bara jobba och slita för att tjäna ihop pengar så att man har råd att köpa hus, bil och annat roligt när man blir 30... Öhm, jag har alltså ett år på mig att fixa detta! Sen pratade vi om de tre sakerna man vill ha: tid, pengar, ork. Men hela livet går man och saknar någonting av det. Just nu saknar vi pengar, när man väl lyckats tjäna ihop lite pengar så är man äldre och då har man väl hunnit skaffa barn så då kommer man väl både sakna tid och ork Hahaha.
En annan sak om att fylla ett år närmare trettio är att jag alltid sagt att jag ska ta upp tanken på barn då. Det har alltid känts så långt fram i tiden så det har vart lätt att lägga det på hyllan. Men nu när man har gift sig, skaffat fast anställning och närmar sig trettio så det börjar det bli dags att börja diskutera och fundera vad vi vill framöver. Gosh, jag börjar verkligen bli vuxen nu!
