I huvudet på Fru Unfors

Flygresan gick bra, förutom då att planet var helt fullt med folk. Jag som hade hoppats på att man skulle kunna ta lite lediga platser för att lägga sig ner och sova ett tag.
Problem uppstod först när vi kom fram och skulle hämta ut vår hyrbil. Att det skulle kosta 200 pund i deposit, var inget som stått någonting om på våra papper, dock var det väl främst inte detta som var det stora problemet utan att pengarna fanns på mitt kontokort. Och eftersom det var Daniel som stod på hyrbilen så var detta tvunget att dras från hans kort. Inga problem tänkte vi och loggade in på internetbanken via telefonen, men självklart var man tvungen till att ha den lilla dosan för att slutföra överföringen. Så det blev att ringa och be Becca flytta över pengar.
Sedan när detta väl löst sig, så visade det sig att de redan hyrt ut bilen som var tingad till oss, och de skulle snabbt försöka få fram en ny.. Men den "satt fast i biltvätten".. Så de fem minutrarna vi skulle vänta på bilen blev snarare över en halvtimma..

Vi gick sedan ut och tittade på bilen och kom fram till att biltvätten inte kunde ha gjort ett vidare bra jobb, eftersom bilen fortfarande var smutsig. Inte okej!

Men hur som helst så började vår färd upp mot högländerna då.

Vi körde upp mot Fort William, och vägarna var otroligt små, enfiliga och skarpa kurvor hela tiden. Men det var otroligt mysigt och vackert. Tyvärr var vädret inte på vår sida och det var otroligt disigt hela tiden. Sedan att vi kom iväg så sent från flygplatsen gjorde att vi missade den finaste utsikten, pga att det blev mörkt. Och då snackar vi kolsvart mörker.

Att vägarna är smala och kurviga är väl en sak, men att de kör på felsida vägen och sitter på felsida i bilen är en annan. Sedan att hastighetsbegränsningen är kring 90km/h, det är inte att leka med. De kör som dårar! Trots att Daniel låg precis inom hastigheten så hade vi bilar som körde i rumpan på oss och ville förbi.

 

När vi väl kom fram till vandrarhemmet var vi riktigt trötta och det blev en liten middag, ett snabbt besök på vandrarhemmets pub och sen in till det lilla rummet för att sova, i en våningssäng. Det gick inte så jätte bra att sova eftersom vi satte igång elementet (det var ju svinkallt i rummet från början) men sen under natten så blev det så hett så jag inte klarade av att sova längre utan fick krypa ner bredvid Daniel... men det var trångt, väldigt trångt.

 

Roy Bridge Hostel & Grey Corrie Lodge
+ Strax ovanför Fort William, och det låg vid vägen och var inte alls svårt att hitta
+ Resturang och bar i den stora byggnaden
+ Billigt

- Väldigt, väldigt små rum
- Delade toaletter, och svinkallt i de gemensamma utrymmena
- De hade troligtvis även stängt av varmvattnet, så vi kunde inte duscha där