Att bo i ett sorts kollektiv
Många har frågat mig hur det fungerar att bo som vi gör, med pojkvän, hans bror och min syster, i en tvåa. Jag förstår verkligen att det är svårt att se hur man kan klara av att bo så trångt, men människan är har ju väldigt lätt för att anpassa sig efter nya situationer så det är inte så konstigt att bo såhär tycker jag. Att ha sina syskon inneboendes har sin charm för man känner ju de man bor med otroligt bra och man behöver nästan aldrig vara ensam, men som ni kanske förstår så är det inte alltid en dans på rosor. För hur delar man egentligen upp sysslorna rättvist då alla gör olika saker på dagarna? Och hur gör man vid dessa jobbiga tillfällen då man bara vill stänga in sig själv och tänka? Hur klarar ett förhållande av att man aldrig har någon vi-tid? Jag och Nirre försöker se till att duscha tillsammans några gånger i veckan, för där inne är vi ensamma och kan skärma av resten av världen. Men kan detta vara en hållbar situation? Nej, det är det inte. Man behöver utrymme för sitt förhållande och för sig själv. Så vi behöver definitivt större lägenhet och fler rum om det ska fungera bra och även ett fungerande schema på hushållsysslor
Kommentarer
Trackback