Känslor

Ibland får man sig verkligen en tankeställare. Och detta hände mig igår.
Det har bildats en klump i magen som inte riktigt vill försvinna. Det är bara så hemskt, för tänk själv om man skulle förlora en familjemedlem.
Och jag lider verkligen med honom. För tanken på att jag skulle kunna förlora Becca är så otänkbart!

Vi måste bli bättre på att uppskatta människor, och bli bättre på att visa våran uppskattning, hur ska de annars veta om det? Vi måste även bli bättre på att läsa de små hintar vi får om hur folk mår, för vi vill ju få dem att må bättre innan det är försent.

Vi måste vakna!

Människor i sig är faktiskt väldigt egocentriska, och det är naturligt, för som man brukar säga "den enda man egentligen kan lita på är en själv". Men trots detta så måste vi lära oss att lita på och uppskatta omvärlden.

Jag har så svårt att sätta ord på mina tankar just nu, de är så många. Men jag lider verkligen med familjen och jag hoppas att de klarar av att gå vidare efter detta. Och jag hoppas att han hittar ett sätt att styra sina känslor. För det är så himla svårt med killar, de har så svårt att prata om sina känslor med andra. Svårt att dela med sig med tankarna.

Våga vara känslosam, våga gråta, våga tänka, våga berätta. Ingen kommer skratta eller se ner på dig. Jag ger min respekt till killar som vågar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback