I huvudet på Fru Unfors

• Hur kan det bli så skitigt i lägenheten på så kort tid?
• Hur länge kan man skita i att diska innan allting tar slut?
• Om jag tvättar en gång i månaden, räcker mina kläder då?
• Hur länge kan man hålla sig innan man kissar på sig?
• Kan man skratta sig medvetslös?

och så klart den djupaste frågan av dom alla:
Vilka kläder ska jag ha på mig idag?


Nemen, skämt åsido. Jag har sysselsatt mig med att städa lägenheten idag, nu är den jätte fin. Men jävlar vad stökigt det var, och irriterande när man måste diska typ 3 vändor bara för att disken måste torka (diskhandduken torkar inge bra)
Och nu snart kommer becca hem så ska hon lägga grundmakeup på mig, ni ska få se före efter bilder. Och så ska vi på systemet.. det blir ju intressant

Nu ska jag inte prata skit om Gildaskolan, men måste bara få kommentera deras nya hemsida!
Nu har hon äntligen tagit sitt förnuft till fånga och gjort om på hemsidan, sedan kommer även en film finnas tillgänglig, som jag ska vara med i, får väl se hur det ser ut...
men, det är sjukt överdrivet, all text.
Det värsta exemplet står under Gilda själv:
 "Gilda är fortfarande aktiv inom utbildningen och hennes besök på skolorna brukar vara ett uppskattat inslag."

Skrattretande eller hur?

Sedan finns det även information under "handledning" där det står kort och gott att lärarna är utbildade och kunniga och att det alltid finns nära till hands för att hjälpa.. Tyvärr så fungerade det ju inte alls så bra när jag gick där i alla fall. Jätte gulliga lärare!, dock ganska nyexaminerade och inte alls så bred kunskap som man kunde önskat, dom hade även ganska lite tid för eleverna eftersom det alltid fanns prov att rätta.


Okej, lite skit snack om skolan kanske, men skolan snackar ju också skit så whatever

Tänkte bara passa på att visa hur fint det blev med hyllorna! Dock vet jag inte riktigt vad som ska stå på om, men det kommer!

Då var det dags att börja med Halloweenplanerna!
Igår famlade vi runt i stan, i flera timmar. Vi kollade på både Bodega och Buttericks flera vändor och jag kom på att jag ska se ut såhär, typ psyko bitch:

Idag var första dagen på skolan för syster och hon hade roligt :)
och eftersom hon är så lat så orkar hon ju inte berätta så mycket men jag ska passa på att skriva några rader om hennes dag!

Det går sju tjejer i klassen, och becca tror att hon är yngst. Det kommer bli intensiva veckor nu, elva veckor framåt. Och de kommer vara tvungna att komma osminkade till skolan varje dag, ha inneskor och tänka på hygienen. Typ äta minttabletter innan de sminkar en kund, inte röka eller dricka kaffe osv.

Imorgon kommer de börja med grunderna i sminkning, alltså foundation och sådant!

Becca fick en stor väska från skolan, med smink och sådant. Denna väska ska hon bära fram och tillbaka varje dag eftersom den inte får vara kvar på skolan! Här kommer lite bilder med innehållet i väskan

Min dag på salongen var jätte rolig, och både jag och Anna Maria jobbade för fullt!
Och när dagen var slut så for jag och träffade pappa och becca på Brunnsparken, eller som becca skriver "Brunstparken"
Pappa ville duscha, så vi skulle sitta på Heaven och vänta på han, men det var fullt med folk så vi fick sitta på hotellrummet!

Vi åkte till Järntorget för att äta Indiskt, men hittade inte restaurangen så fick ringa och be om hjälp. Och såklart var det inte alls så svårt att hitta, det var bara lite felritat på kartan vi hade sett på, men men. Maten var riktigt god! Jag åt lammgryta och cashewnötter, pappa åt också något med lamm och Becca körde på det säkra kortet och åt kyckling (hon köper alltid det, spelar ingen roll vilken sorts restaurang vi äter)

Vi hade planerat att gå på bio senare, men efter att ha stått i kö i en kvart så fick vi veta att alla filmer endast hade ströplatser kvar, antingen beror detta på lönehelg eller på att lovet precis har börjat, men typiskt var det.. Så vi drog tillbaka till hotellet och försökte hitta plats på heaven igen.. Det är så sjukt snygg utsikt!
Men det var fullt, så vi gick ner i Pianobaren istället.

Vi satt och hade det trevligt ett tag, drack melon och apelsindrink, men ljuset gjorde att jag nästan somnade så tillslut for vi hem. Väl hemma satt killarna och såg på Tropic Thunder (den vi ville se på bio såklart) Dock somnade jag efter ca fem minuter!!

Klockan ringde klockan sex, så det var bara att plocka fram sminket och göra  sig i ordning
Vi tog spårvagnen härifrån kring sju och skulle byta på centralstationen till femman för att åka vidare till hisingen.
Men vi hittade inte ens vart spårvagnen skulle gå ifrån så var tvungen fråga en man som såg smått stressad ut.
När vi klev av på vågmästareplatsen så insåg jag att jag varit där förut, för ungefär ett halvår sen, då jag letade upp på internet efter en skog att springa i, men irrade omkring där i en timme för att sedan ta spårvagnen hem igen.

Vi fick fråga oss fram till inspelningsplatsen, eftersom min lapp med telefonnummer hade kommit bort och när vi kommit dit fick vi börja med att fylla i papper. Scenen utspelar sig i klubbmiljö där jag fick uppgiften att dansa, utan musik.. och sedan promenera iväg. Becca skulle dansa och sedan gå och sätta sig vid ett av borden med en kille.
Detta tog ca en och en halv timme att spela in och det var många repetitioner och omtagningar.
Men helt klart värt 400 kr!


Vi for sedan en sväng förbi salongen och sedan till Nordstan. Där hade dom rekryteringsmässa med en massa företag som rekryterar folk. Jipii tänkte jag. Men insåg att det inte var riktat till sådana som mej, eftersom de flesta var ute efter chefer ;p

Idag valde jag och skea att åka till Rusta som ligger vid Ikea, eftersom vi misslyckades ta oss fram till rusta igår. skea hade sett en matta hon ville kolla på, vi valde mellan en grön och en blå matta men efter att ha sett två snygga gröna kuddar och ha frågat nirre vad han tyckte blev det den gröna fastän nirre tyckte bättre om den blå =)

När vi kom hem satte vi mattan på plats och upptäckte att den inte är samma grön som kuddarna, men det gör ingenting, det får bli olika nyanser av grönt helt enkelt!
Men vi måste dammsuga den i rätt riktning för att få den att bli mer lysande grön, så det ska ske idag!
Vi har även köpt två svarta hyllor som ska upp ovanför soffan, två gröna lampor, gröna ljus och två svarta vaser.
Vi köpte även en fin tavla att ha ovanför sängen och en klister "tavla" till köket
Nu jävlar ska vi få det fint!

Filmen reflekterar över hur vårt människoliv kan komma att utvecklas, vi blir latare och latare och försöker utveckla allting för att göra våra liv bekvämare. Att filmen ändå är en  barnfilm med kärlek är underbart och genialt och jag älskar att man väver in budskap i sådana här mysiga filmer. Denna lilla skruttiga robot som gör allt för sin Eve. Och denna kaptenen som sliter sig loss från bekvämligheterna och gör allt för att kunna återvända till jordelivet.
Kanske mänskligheten tar sitt förnuft till fånga tillslut, denna filmen ger en förhoppningar på det i alla fall!

Efter att ha väntat för länge på att dom skulle göra sig iordning så for vi tillslut iväg till Liseberg, där mötte vi upp Raido och Ida. Vi gick in i lustgården där jag fotograferade lite, gick runt och försökte vinna choklad och försökte hitta fynd i bodarna. Det var hur mysigt som helst!
När det sedan var dags att äta så valde jag bakad potatis med skagenröra som var helt underbart! :)

Vi var inne en sväng i spelhallen och utmanade varandra i Airhockey och gick sen ut för att se fyrverkerierna. Detta var ju trots allt sista dagen dom har öppet innan julöppningen.

Mysigt var det :)

Todd Blacher har designat denna goding!

Kan någon förresten berätta för mig hur jag svarar på kommentarer? ;p

Jag och syrran har alltid haft hembesök av våra kompisar under uppväxten. Trots att vi flyttat runt endel så har vi öppnat våra hem för dem. Vi har haft en otrolig tur gällande föräldrarnas förståelse, för jag vet att många föräldrar säger nej när man försöker bjuda hem fler än fem personer. Men oftast inte våra.

Tänk hur många gånger vi haft kompisar när vi bodde på norrstrand i det stora huset. Men även sen när vi flyttade, vi bjöd till och med hem en massa till pappas lilla lägenhet inne i stan. Men flest kompisar har nog hälsat på oss både i Lillpite hos mamma och på djupviken hos pappa.

Mamma är nästan för gullig när det gäller sådant, pappa blev ju ändå irriterad när det var för mycket spring och vi levde om, men mamma, hon tyckte om när vi bjöd hem folk till henne. Tror mycket att det berodde på att vi annars inte ville vara i lillpite, men ändå. Hur många mammor ställer sig och gör varma mackor till tio pers, och inte bara en gång ;p

Eftersom jag haft så förstående föräldrar så har jag alltid haft lite svårt att förstå föräldrar som knappt låter en komma och sova över. Men, alla tycker och tänker olika så. Men jag trivdes i alla fall med denna uppväxten och jag kommer alltid låta mitt hem stå öppet, för släkt och vänner, och om jag någon gång får barn, för han/hennes kompisar.

Inatt valde jag och nirre att ta soffan så fick parre sova i sängen. Jag har nämligen upptäckt att jag är mer utvilad om jag somnar i soffan och sen får sova hela natten istället för att bli väckt kring två och gå till sängen. Då är det som att jag är tvungen att börja om pånytt och då är jag sjukt trött.

Men i alla fall så började både nirres och parres alarmsignaler ringa kring sju. Och så har de ringt ca var femte minut sen dess. Jävlar vad irriterad man blir, och så börjar ju alarmklockan mitt i allt, den är nog värst av allt. Fruktansvärt ljud!
Ne, idag är ingen bra dag

Jag har i allla fall drömt en massa grejer inatt, sista drömmen slutade med att jag övervattnade blommorna på salongen så jag stod med ett deciliter mått och skopade ut vatten ner i en kanna som jag fick springa och tömma hela tiden! Drömmen före det var att jag vann Metro Photo Challenge för en bild med ett brinnande hus, det var väldigt intressant eftersom jag aldrig tagit en sådan bild. Men roligt att vinna juh, och det gjorde också att min blogg blev läst av lika många som blondinbellas :p och så drömde jag att jag vaknade och skulle berätta för alla att jag drömt det. Men dom tyckte inte alls jag var häftig =/

Det är för väl att lögnen finns - för tänk om allt man hörde var sant.

Temat är Urban Jungle
Men vad är det för något konstigt tema, och vilka bilder lägger man upp på den tävlingen?

I helgen tänkte jag ta med mig snyggingarna på en promenad i Göteborg och se om vi hittar något bra motiv till det temat
Men jag har i alla fall lagt upp två bilder redan, man får anmäla fem. Så tre kvar ;D . Men dessa har jag skickat in redan

Många som yttrar sig har ingen egen mening, bara motsatsen till andras

Alla har en dröm, en dröm som de kanske jobbar för att uppnå, en dröm som man berättar för de närmaste eller en dröm som ligger undangömd i en liten låda.

Jag själv har haft så sjukt många drömmar sen jag var liten, det har varit allt ifrån resor, möta speciella människor och drömyrken. Och när det kommer till drömyrken så kan jag bara berätta att jag ville jobba med så sjukt mycket, så om jag väl skulle försöka mig på detta så skulle jag behöva leva flera gånger om!

Numer så drömmer jag inte alls lika mycket, det är som att tiden hann ifatt mig och ryckte tag i min tröja, skakade om mig lite grann för att ta tillbaka mig till verkligheten. För många av dessa drömmar var så sjukt orealistiska.  Men hur ska man göra för att sålla dessa drömmar, hur ska man veta vilka som är realistiska och går att genomföra och hur ska man veta hur man ska gå tillväga. Ingen berättar ju detta för en!

Dagens samhälle handlar om att få ett jobb och tjäna pengar, och trots att du kanske ska jobba med detta jobb största delen av ditt liv, så får du inte välja. För så funkar det inte i vår värld. Eller jo, det gör det. Om man tittar på alla dessa annonser från typ monster.se så verkar det ju så. Dock när man läser annonserna så upptäcker i alla fall jag att jag inte hör till denna grupp. För jag är inte högutbildad och jag bor inte i Stockholm.

Men hädanefter så ska jag plocka fram mina drömmar igen! För trots att dom kanske inte är realistiska så är det himla mysigt att bara sitta och drömma om det. Smaka lite på drömmen. För just den sekunden, den sekunden när jag känner drömmen mot min tunga, då mina läppar spricker i ett leende, den sekunden är speciell och den kan ingen ta ifrån mej!

Idag fick en blivande maskiningenjör, alltså parre, hjälpa mig att klippa luggen. För jag har nämligen varit tvungen att ha den i snelugg för att ens kunna se nånting. Så nu var vi tvungna att göra någonting åt den. Så först klippte han och sen jämnade jag till lite snabbt med saxen, fort gick det och nu ser jag ut såhär!
parre kanske valde fel yrke?

Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det.

När det gäller att ta tag i saker och ting så verkar vi vara helt odugliga. Som att alla bara vänder på huvudet eller blundar och sitter och väntar på att andra ska ta tag i det. Men om alla bara väntar så kommer det inte hända någonting. Tur att det finns några eldsjälar i världen i alla fall, eldsjälar som gör att utvecklingen går framåt, eldsjälar som ser till att det händer någonting. Vad skulle vi annars göra?

När man försöker förklara detta för människor så börjar de klaga på en massa saker, som t ex att tiden inte räcker till, men tänk då de stackarna som får göra det istället, det är ju inte så att de är supermänniskor med hur mycket tid som helst. Det är bara helt vanliga svennar.

Nej, ta dej i kragen! Du behöver inte vara just en eldsjäl som gör allting. Men du kan faktiskt hjälpa till att få gjort det som ska bli gjort, istället för att låta andra göra det istället!

Ingenting är för människan så svårt att uthärda som ett liv utan uppgifter och mål.

Alla önskar leva länge, men ingen vill vara gammal (Jonathan Swift)

Ibland är man det själv, men oftast finns det ett par personer i ens närhet som är extrema.
Allting är bara fel och går att gnälla över. Dessa personer bara suger energi ur en. De förstår det inte själva, men jag vill verkligen inte höra på andras gnäll hela tiden.

Men varför gnäller ni dom egentligen?
Tycker man inte om utbildningen/jobbet, byt då!
Går man runt och stör sig på de i omgivningen, så byt kompisar eller säg det face to face, vad som går att förbättra i relationen.

Gnäll inte över saker som går att göra någonting åt!

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting (Nalle Puh)

Igår var jag och Parre på stan och försökte hitta en bra present, det han hade önskat sig. Vilket var ett trådlöst headset med mic. Men detta fanns inte på Clas Ohlsson, så vi gick till Teknik Magasinet istället. Där fick vi veta att de hade en bra, men som inte fanns på lager, och så var den dyr. Men de skickade oss vidare till Siba för att fortsätta letandet. Väl där så ser vi att de trådlösa ligger på flera tusen kronor. Vilket är på tok för dyrt!
Så det var bara att traska hem igen.

Imorse ställde jag klockan på 7 och kastade mig upp ur sängen. Började med att vispa ihop lite chokladpudding och fortsatte sedan med att mosa bananer medans chokladen skulle stelna i kylen. Tyvärr så stelnar inte chokladpudding så fort, och jag fick då den smarta iden att hälla över den i en plastbunke och stoppa in i frysen! När bananerna var mosade och marängbottnarna uppackade passade jag på att slå in presenterna.

När chokladpuddingen fryst så hällde jag ner den över marängbotten och klickade på den mosade bananen. Sedan på med nästa botten. Vi hade köpt Italiensk Lyxglass (som det så fint hette, men för det priset kan det inte vara lyx..) , det var en vaniljglass med jordgubb, och små jordgubbar på toppen. Så jag började med att försiktigt skopa bort toppen på glassen och lägga det på en tallrik, sedan forslade jag över resterande glass på tårtan. Och ovanpå glassen satte jag jordgubbarna. Eftersom jag inte har några bakkunskaper och tårtan redan såg förjävlig ut så tog jag några nonstop och bara släppte ner på tårtan. Och sen på med de rosa ljusen (som förövrigt egentligen var till min födelsedag men som vi aldrig hann uttnyttja). Tyvärr vågade jag inte tända ljusen pga att glassen skulle smälta fortare! Men jag och Parre gick i alla fall in och väckte Nirre, vi åt tårta och han öppnade presenter.. fast det var inte så mycket till presenter; en trisslott(nitlott såklart), en kartong med en lapp i "tyvärr är inte din present här, följ med på stan så får du den" och så en egengjord lapp från mej. Men nirre var hur glad som helst. Gött!



Kortet från mej!

Alla skapar sig sin egen framtid
Men alla har inte samma förutsättningar för att skapa sig den framtiden.
Var hade jag varit idag om jag hade sämre/bättre förutsättningar? Det är så svårt att veta, men ändå så intressant att fundera över.

Man blir nästan deprimerad när man tänker på de som föds in i sämre förutsättningar än en själv, och jag kan inte ens tänka mig hur det livet skulle se ut eller kännas. Eller att bara tänka på de fattiga länderna, hur hade allting varit om jag levde där. Vem skulle jag vara då? Det är svårt att sätta sig in i den tanken.

Vi har mat på bordet, vi har datorer, skola, sjukvård, ja vi har det mesta. Detta är bara en självklarhet för oss, vi är faktiskt ganska bortskämda. Men trots det så är det så sjukt vanligt att må dåligt här, må riktigt dåligt och alla går igenom det. När man verkligen är längst ner i botten på känsloskalan. Men det är ju så, att människan är en vanemänniska, och vi är vana att leva i sånna här förhållanden. Vi vet inget annat. Men sen är det ju också så att man behöver må dåligt ibland, annars skulle man inte uppskatta glädjen på samma sätt. Men alla är vi olika, och alla mår vi dåligt över olika saker.

Jag vill göra en resa till de fattiga ställena i världen, och uppleva och träffa människorna som överlever trots deras dåliga förutsättningar. Jag vill se hur andra människor lever och jag vill hjälpa dem, jag vill se dem i ögonen och visa att jag visst bryr mig, att jag tänker på dem som har sämre förutsättningar än jag själv. Jag vill inte vara självisk!

Den kloka kvinnan blir glad när hon anses vara vacker. Den vackra kvinnan blir glad när hon anses vara klok. (Av Selma Lagerlöf)

Vi har alla en stämpel på oss, en stämpel som vi fått av våra medmänniskor eller en stämpel som vi valt själva! Den dumma blondinen, den smarta, den tystlåtna, den tuffa, den mesiga, den målmedvetna, den högljudda, nörden, den alltid lika glada, fjortisen. Ni fattar.

Det kommer dock en tid då man blir less på denna stämpel, en tid då det är dags för förändring. Men det är så himla svårt att komma ifrån. För man är stämplad. Hur skulle det se ut om den tuffa inte längre orkar vara tuff, troligtvis så har han likadana kompisar, så dom skulle ju börja fundera. Och hur tar sig nörden från stämpeln, för trots att han blir tuffare, så finns alltid nördstämpeln kvar.

Nej, jag vill inte ha en stämpel! Jag vill kunna vara allting utan att någon säger åt mig hur jag är eller ska vara. För säger någon till mej att jag alltid är så glad och målmedveten, så vill jag att de ska veta att det finns en till sida. För en människa kan inte bara vara glad hela tiden, ingen är det! Och tycker några att jag är den tystlåtna, då ska ni veta hur mycket jag pratar när jag är i gott sällskap. Och den som är smart ska inte behöva känna sig dum bara för att hon/han inte kan svara på frågan, för ingen människa kan allt.

Men det är så, att vi växer in i roller också. När man väl är där så är man fast. Sedan blir det ju inte bättre av att man får veta vem man är flera gånger också, det är som att alla måste kommentera detta.  Men jag vet vem jag är! Jag vet vilka personlighetsdrag jag har, du behöver inte tala om det för mig! Och just nu, så är jag alla. Så pröva bara att stämpla mej igen!