I huvudet på Fru Unfors

Ljuset

Det lyser
Men är fortfarande mörkt
Jag lyser
Men jag är fortfarande mörk
Jag söker ljuset
Men det är fortfarande mörkt
Jag hittade ljuset
Men det förblev ändå mörkt




Efter att Daniel inspirerat mig till att börja skriva igen så började jag igår att gå igenom lite gamla dikter jag skrivit.
De flesta har jag slängt bort, men det finns några dikter kvar som jag faktiskt tycker är helt okej, bla dikten här ovan.
Att skriva dikter är faktiskt väldigt skönt för själen. De flesta dikter är ju faktiskt bara till för en själv, när man har för mycket tankar i huvudet som man behöver få ner på papper. Men vissa dikter kan man faktiskt dela med sig av.
Jag kommer inte lägga in så många dikter här i bloggen, och när jag väl gör det så vill jag helst inte ha några kommentarer på det... Dikter är känslor man har för stunden, vare sig det är glada eller sorgsna känslor och där vill jag lämna kvar det. Känslor går inte att ta på och går inte att förändra, det är det som gör känslor så speciellt.

Denna film handlar om en high school cheerleader som blir gravid med den populäraste quarterbacken, allting verkar vara perfekt. Tills hon inser att de inte kommer ha några pengar att leva flott för. Hon samlar därför ihop sina närmaste cheerleaderkompisar och de bestämmer sig för att råna en bank tillsammans!

En komedifilm som faktiskt är väldigt bra! Ni som tycker om tonårsfilmer borde verkligen se den :)

På salongen hade  jag tre bokningar, en mamma med två döttrar. Måste bara säga att dom var urgulliga!
Måste bara få säga att jag igår märkte av hur man anpassar sig efter sina kunder! För jag började med behandling på mamman, och då får jag automatiskt en liten vuxen attityd. Man pratar om familj, barn och yrke. Sedan var det den äldre dottern som gick i nian, man sänker sig då en nivå och börjar prata om idrott, skola, kompisar och resor. Och sedan den yngre dottern som gick i sexan, då får man sänka sin nivå ännu lägre. Jag tyckte själv att jag var ganska duktig på detta, för jag vet ju själv hur det känns att få en behandling av en helt främmande människa som är mycket äldre än en själv (när man är ung då alltså).
Man vill ju gärna få en behandling av någon som man kan prata med och inte bara känna sig obekväm


När jag kom hem, helt slut i kroppen btw, så var det dags att fixa tvätten. Ni som inte redan vet det kommer få höra det fler gånger; Jag HATAR att tvätta, det är nog det tråkigaste som finns!
Somnade dock på soffan efter andra tvättomgången så jag missade när vi skulle ner och hämta upp allt (de väckte mig aldrig) Sä det var ganska skönt att vakna upp och inse att man slapp göra detta..
Jag sov dock så länge att middagen uteblev och jag plockade direkt fram godsakerna; kex,ost och vinddruvor (inget godis alltså)


Dagens outfit bestod i en fin tunika från Milano, handväska från Mlano, svarta shorts, strumpbyxor från New Yorker och stövlar

Nedstämd idag
Jag kan inte riktigt sätta ord på vad som bekymrar mig. Men det är som att jag tappat livsglädjen?
Man har svårt att motivera sig till att jobba och träna, för att det inte känns som att man får någonting tillbaka, det känns som att det inte ger mig någonting.
Allt känns bara så meningslöst, precis som att ingenting spelar någon roll.
Nej, det är svårt att sätta ord på denna känsla av hopplöshet.