I huvudet på Fru Unfors

Dagen jag haft ångest inför sedan i våras inföll idag. Dagen jag skulle operera ut visdomstanden.

Tack och lov var tandläkaren och sköterskan otroligt duktiga och lugna. De kollade av hela tiden hur jag mådde, om någonting kändes och skulle jag vilja abryta en stund så skulle jag bara säga till. Men jag höll ut, trots snitt i tandköttet och att han borrade tanden i fyra delar för att plocka loss den. Det gjorde inte ont under operationen, och för att försöka distrahera mig så försökte jag lista upp i huvudet vad jag ska köpa på Ullared på söndag. Men jag måste ha spänt mig väldigt mycket ändå för när vi var klara så höll jag på att svimma när jag ställde mig upp, så jag fick ligga kvar ett tag. Sen kom Daniel och hämtade mig.

 

Daniel visste ju hur orolig jag varit över denna dag, så han hade faktiskt tagit ledigt från jobbet för att hjälpa mig. Så hela dagen har jag legat i sängen och tagit värktabletter medan han passat upp mig med smoothies. Så snällt!

 

Nu går jag på ordinerade värktabletter, 6 tabletter om dagen av både Ipren och Alvedon. Men ont gör det ändå och kommer enligt tandläkaren att göra upp till en vecka.. Sen att kinden kommer svälla upp och vara som värst när jag är på Ullared, var väl inte så roligt att höra. Man får bara hålla tummarna för att man inte får det stora blåmärket över halva ansiktet som han också varnade för att man kunde få.

 

Hursom så är det i alla fall oerhört skönt att ha gjort operationen, så nu har jag bara ett mindre tandläkarbesök att göra i Januari, lagning av hål i tanden framför visdomstanden.