Jul i Piteå

Jag och Daniel blev hämtade av syrran & Patrik på flygplatsen i Luleå på fredagskvällen. De hade nämligen tagit tåget kvällen före och var hemma i norrland redan under fredags förmiddagen. De berättade att de på vägen till Luleå sett norrsken, så Daniel satt och spejade hela bilresan hem efter detta och när det väl uppenbarade sig framför oss så var vi bara tvungna att stanna bilen för att fotografera lite.
 
Väl i Lillpite så blev det att hälsa på lillkisse, som just nu heter Katja och är en hen. Lillkissen är bara ett halvår gammal, så det är inte så lätt att se vilket kön hen är. På bild så ser man inte hur liten lillkissen faktiskt är. Men om jag säger så här, det ser ut som en vuxen katt i en minikropp.
 
Julafton började med snöbollskrig och snögubbe. Klart man måste utnyttja den snö som faktiskt låg på marken. Det var ju inte riktigt kramsnö, men det gick hyffsat att göra en snögubbe i alla fall. Därefter så fick vi besök av Pappa & Eva för lite julfika. William fick öppna en julklapp i förväg, som var ett sällskappspel vi spelade medan vi väntade på maten.
 
Sedan blev det traditionellt julfirande med Mamma, Pelle, William och Morfar. Julbord, julklappsöppning och mycket godis!
 
Juldagen började med en ridtur för mig, syrran och Mamma. Var länge sedan jag red, så jag fick väldigt mycket träningsvärk i insida lår resten av resan.. Syns att vi är påklädda ordentligt mot kylan!
 
Vi lånade därefter bilen för att åka förbi och hälsa på Verran och därefter Sara.

 
Kvällen avslutades hos Pappa och Eva med en supergod norrländsk trerätters middag! William och Pelle fick dock inte avnjuta detta då stackars Wille låg i 40 graders feber hemma.
 
 Måndagen tog vi en sväng ut med skotern på morgonen. Trots att jag är uppvuxen i Norrland så har jag bara provat köra skoter ett fåtal gånger. Men roligt är det, och fort går det. Daniel blev helt lyrisk. Trots sina ynka minusgrader ute så bet sig kylan fast väldigt fort i kinderna, och även pågrund av att snön inte var tillräckligt djupt så blev det bara en kortare sträcka! Istället så skjutsade vi Becca och Patrik till Vallsberget för att åka lite slalom. Jag är ju lifträdd och Daniel hade problem med ryggen efter snöbollskastningen så vi satt kvar i värmestugan under tiden de åkte.
 
Vi funderade på att senare åka in till stan och umgås med folk, men tröttheten kom över oss och min mage strejkade så istället åkte vi tillbaka till Lillpite. Där bjöds det på den goda rätten Grekisk Pyttipanna, som jag stod och instruerade om i köket medan Mamma och Pelle tillagade det. Vi passade på att spela lite trivial pursuit innan Becca o Patrik skulle skjutsas till tåget i Älvsbyn. Jag o Daniel passade på att hålla William lite sällskap under tiden, men han låg mest bara och sov. Så inte mycket till sällskap där inte stackarn.
 
Tisdagen mådde lillen bättre och han kunde äntligen öppna ögonen och få i sig någonting att äta. Väldigt typiskt då vi skulle hem samma dag. Jag o Daniel tog en liten sväng ut för att hälsa på hästarna. Daniel är ju hästrädd men vågade sig fram en stund i alla fall.
 
Denna dag skulle spenderas i Luleå och leta efter en jacka till mig... Daniel hittade en jacka i första butiken vi var inne i, men jag lyckades faktiskt hitta en i tredjebutiken. Så det var inte dåligt. Mitt krav för denna vinterjacka var; Svart, utan ränder, med ludd på luvan, täcka rumpan & figursydd. Tack för jackan mamma! Syrran har godkänt den också! Slutade vistelsen i Luleå med en pizza innan flyget. Man vet ju att flygplatsmat är det dyraste så finns, så vi kände att det var likabra att få i sig mat innan dess.. Dock var självklart inte pizza det bästa valet för min mage, men jag tog bara en 20cm pizza och tänkte att den nog skulle klara av det. Men icket, fick ont.. Väl på flygplatsen träffade vi på Emelie utanför hennes gate, hon skulle med SAS vi med Norweigan. Så vi vinkade av henne och gick till vårt plan som skulle åka 45 min senare. Sen när vi landar på Arlanda, så vem står inte där vid en avgångstavla och funderar, om inte Emelie igen. Så vi hängde tills våra plan till Landvetter gick. Sen var det bara att ta sig hem så fort som möjligt och gå och lägga sig.
 
Katja i julgranen
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback